det är så mycket jag skulle vilja säga.
ja, en hel del.
en jävla massa om jag ska vara ärlig..
men efter dom här månaderna som gått har jag lärt mig att aldrig berätta för mycket.
jag ska vara känslig för en sekund eller två nu.. men man behöver vara det ibland.
jag saknar att kunna skapa minnen.
visst, jag skapar verkligen minnen för livet nu också.
jag lär mig om mig själv.
men det är inte på det sättet, utan minnen tillsammans.
jag har några oförglömliga minnen i mitt hjärta, som aldrig kommer suddas ut.
jag tycker också kunna komma på mig själv med att sitta och nynna på låtar som betyder så mycket för mig.
jag har en del.
" wonderwall"
" california"
"one blood"
" why do we always fight"
"utan dina andetag"
.. är väl dom starkaste.
jag medger inte här nu att jag mår dåligt eller något sånt för det gör jag absolut inte, jag mår verkligen som bäst.
men.. jag menar, man kanske måste få titta tillbax på glada minnen ibland, för att bli lite gladare.
oj, det är verkligen så mycket mer jag skulle vilja berätta till er.
det handlar inte bara om kärlek, utan om mig.
men, det kan ta upp till hela natten,och jag måste upp tidigt imorgon så det blir inte så.
jag kollade nyss på " carolina gynning show" och jag verkligen älskar denna kvinna.
vem vet, det kanske är så att man verkligen ska leva sitt liv fullt ut,
man kanske inte ska dra sig tillbax för att folk tycker och tänker konstigt om en.
so what? det du gör kan bara bli lite fel, men om du rättar till det eller gör va du vill med det så blir det bra.
thessan har alltid sagt till mig " hur det än går, så blir det bra till slut"
om jag ska vara ärlig så trodde jag verkligen inte de..
men hey, vart står jag idag? hur jävla bra får man inte må?
du hade rätt..det blir verkligen bra till slut.
jag menar, vi är 18 år.. vi har verkligen hela livet på oss att göra vad fan vi vill.
jag har gjort det misstaget att jag låtit någon annan stampat på mig.
jag önskar inte ens min värsta fiende det, det är det jobbigaste som finns.
shit, när jag kollar på detta så är det som värsta " wannabe motivations snackaren", men
det är inte dit jag vill komma, utan jag kom precis på att livet är till för att levas och inte gå runt och bekymra dig om små saker, det ordnar sig altid.
eller som thessan hade sagt " det blir braaaa".
nej, ja ska gå iväg och leva livet, någon som följer med``?
Kommentarer
Trackback
